Inledning
På torsdagar, efter att muslimerna har avslutat deras kvällsbön, bönfaller de Allah(SWT), den barmhärtige Skaparen medan dem sitter i rader, att förlåta de deras synder. De ber Honom även att vara nöjd med dem.

Söta ord flödar ut från moskéns minareter. Orden flyger högt upp i den klara himlen fylld av stjärnor:
”O Gud! Jag frågar Dig, Genom Din barmhärtighet, som täcker allt, Genom Din kraft större än allting, och till vilken allting underkastas och är undergiven”….. [Duaa Kumail]
Vems ödmjuka åkallelse är detta och vad är historien bakom denna åkallelse?

Kort om Kumail ibn Ziyad
Kumayl ibn Ziyad Nakha’I var en av Imam Alis(A) kompanjoner. Han var en ädel man som folket lydde och han kom ursprungligen från Yemen. Hans familj bosatte sig i staden Kufa under Imam Alis(A) khalifat.

Början
Vår Mästare Profeten Mohammad(S) sade:
”Jag är staden av kunskap och Ali är stadens port.”
Imam Ali(A) var en stor vetenskapsman. Han sade:
”Allah’s(SWT) Sändebud(S) har lärt mig tusen dörrar till kunskap. Och varje dörr leder till ytterligare tusen dörrar.”

Han sade också:
”Kunskapens zakat (religiösa skatt) är att offentliggöra den.”

Därför undervisade Imam Ali(A) hans följeslagare i vad dem än ville. En dag tog han med sig Kumayl(RA) utanför staden Kufa. Det var mörkt och himlen var full av stjärnor. Friska lätta vindar blåste från norr.

Imam Ali(A) sade till hans följeslagare: ”Kumayl, dessa hjärtan är kärl (av kunskap). De bästa bland dem är de som bäst bevarar kunskapen. Bevara därför vad jag kommer att säga till dig:

Det finns tre kategorier av människor. Den första gruppen känner Allah(SWT). De andra lär sig kunskap som ett medel för frälsning. Och den tredje är nonsens: anhängare av varje ropare, som böjer sig med varje lätt vind. Dessa människor söker inte efter att belysas med kunskapens ljus, inte heller vänder dem sig till någon kunnig.
Kumayl, kunskap är bättre än rikedom. Kunskap vakar över dig medan du vakar över förmögenhet. Rikedom minskar efter utgifter medan kunskap endast ökar när du ger bort det.
Kumayl, de som samlar rikedom dör fastän dem lever medan dem som har kunskap kommer att fortsätta att leva så länge tiden varar.”

Al-Khidrs åkallelse
Imam Ali(A) satt ner en dag med en grupp av hans kompanjoner. Då en av dem bad honom om en förklaring av följande heliga vers:

”[en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision” (Surad ad-Dukhan, 44:4)

Imam(A) sade: ”Det är på den 15 Sha’ban.”

Sedan tillade han:
”Vid Allah(SWT), människan möter sitt öde på den15:e Sha’ban. Därför måste människan bönfalla Allah(SWT) under en sådan natt. Han måste recitera al-Khidrs åkallelse. Sannerligen kommer Allah(SWT) att godta den. ”
Mötet var över och Imam Ali(A) begav sig hem.

När kvällen kom och det hade blivit mörkt och folk gick till sängs, men en person kunde inte sova den natten, Kumayl gick upp och begav sig hem till Imam Ali(A).

Kumayl knackade på dörren och Imam Ali(A) öppnade varpå han sade:
”Kumayl, vad har fört dig hit?”

Kumayl, svarade hövligt:
”De troendes Mästare, al-Khidrs åkallelse.”
Imam(A) sade vänligt:

”Kumayl, var snäll och sitt ner.” Sedan tillade han: ”Jag kommer att läsa upp denna åkallelse för dig, läs den på torsdag kvällar.”

Imamen började läsa åkallelsen och Kumayl antecknade. Nu för tiden läser miljontals muslimer denna åkallelse och den har därför fått namnet kumails åkallelse.

Under torsdagskvällarna, när du är ledig, försök då att läsa Kumails åkallelse. Och du kommer att känna av hur tron kommer att lysa i ditt hjärta. Det kommer att lysa upp vägen för ditt liv som den belyste vägen för Kumayls liv.

Al-Hajjaj
Efter att Imam Ali(A) avled kom Mu’awiyah att bli khalifen och orättvisa härskare [fortsatte] efterträdde honom. Livet i Kufa blev på grund av detta outhärdligt. De styrande härskarna fängslade och dödade de gudfruktiga efterföljarna av Ahl al-Bait(A).

Ziyad ibn Abeeh styrde Kufa och efter honom kom hans son, Ubaidullah till makten. Ziyad ibn Abeeh dödade Profetens(S) barnbarn och om det inte vore nog så dödade han även sjuttio av hans kompanjoner och hans familj.

Al-Hajjaj [under sin tid] gjorde sitt bästa för att behaga Umayyad härskarna. Han fyllde fängelserna med oskyldiga kvinnor och män. I hans fängelse fanns femtiotusen män och trettio tusen kvinnor. Fängelset var utan tak så att fångarna fick utså lidandet från solens värme på somrarna och regn och kyla under vintern.

En person som hade suttit i fängelse i flera månader fick en dag besök av sin mor. Hon blev så förvånad över att se honom att hon sade:

”Han är inte min son. Min son är vit. Den här unge mannen är en mörk. Jag känner inte honom.”

Den unge mannen var tvungen att bevisa att det var han genom att visa sin mamma vissa märken som han hade på kroppen. Först då blev modern övertygad om att det var hennes son, varpå hon brast ut i tårar och dog av sorg.

Revolutionen
Al-Hajjaj hatade Ahl al-Bait(A) och deras anhängare väldigt mycket. Så han fyllde fängelserna med shiamuslimer. Deras brott var att de älskade Profeten Mohammads(S) familj.

Al-Hajjaj var en person som var både orättvis och ond vilket gjorde att folk hatade honom. Folket bad Abd al-Malik [den tidens Umayyad-khalif] att ta bort honom från makten men han vägrade eftersom al-Hajjaj ville stärka Umayyad-härskarna genom att ta till våld och elände.

Han skickade folk att slåss och ockupera mark. Han tvingade de att sluta upp med de invaderande arméerna och utnyttjade dem för att kunna erövra mer mark samtidigt som han ville bli av med [styrkorna].

Abd ar-Rahman bin al-Ashath
Al-Hajjaj skickade Abd ar-Rahman ibn al-Ashath till Turkiet för att invadera det och ta över makten från Ratbil, Turkiets dåvarande kung. Abd al-Rahman framskred djupt in i turkisk mark och lyckades segra vid en del strider. Al-Hajjaj skickade snart därefter ett brev där han bad honom att sluta kriga för att vila upp och stärka sina soldater. Al-Hajjaj svar var fylld med glåpord, samtidigt som han beordrade Abd al-Rahman att gå djupare in i turkisk mark. Abd ar-Rahman och hans soldater kände al-Hajjajs onda planer och beslöt därför för att göra uppror mot al-Hajjaj och Abd al-Malik.

Efter att Abd ar-Rahman hade utlyst revolutionen, kom han tillbaka från Turkiet där han möte stöd från många av folket. Koran-recitatörerna var de första att stödja honom, som bildade en bataljon under ledningen av Kumayl ibn Ziyad.

Eftersom även Kufas invånare drabbades av förföljelse var de måna om att stödja revolutionen.

Antalet revolutionärer uppgick till över hundra personer. Detta antal inkluderade även Koran-recitatörerna, troende, poeter, religiösa och vanliga människor. Hälften av antalet var utlänningar som drabbades av rasdiskriminering från den styrande makten, Umayyad-härskare, som föredrog araber framför icke-araber.

Saeed ibn Jubair, den mest berömda juristen, var en av revolutionärerna och lyckades påverka människorna och få dem att bli mer ivriga att initiera revolutionen. Poeter uppmanade Abd ar-Rahman att fortsätta revolutionen för att få ett slut på all förföljelse.

Slagen
Vid år 81 A.H., avancerade Abd ar-Rahman mot Irak, där våldsamma slagsmål ägde rum. Revolutionärerna lyckades besegra al-Hajjajs armé. De frigjorda många städer som Sajestan och Kirman i Iran, Basra och Kufa i Irak.

Abd al-Malik skickade en förhandlare till Abd ar-Rahman för att föra samtal med honom. Han( Abd al-Malik) accepterade till slut vissa villkor, bland annat att ta bort al-Hajjaj från makten. Folk jublade över sin frihet och seger och insisterade på att även ta bort Abd al-Malik från makten, eftersom det var han som från början hade utsett al-Hajjaj som härskare över dem.

Abd al-Malik skickade militär förstärkning för att stödja al-Hajjaj medan armén i Khurasan slöt sig också upp med honom.

Slaget vid hjorten al-Jamajum

De två arméerna möttes vid hjorten al-Jamajum, och en våldsam kamp ägde rum mellan de två sidorna och Al-Hajjaj besegrade till slut Abd ar-Rahman.

Abd ar-Rahmans armé skingrades och en del av soldaterna flydde medan andra avled. Abid al-Rahman själv tog sin tillflykt till Turkiet medan en del av revolutionärerna som Saeed ibn Jubair och Kumail ibn Ziyad försvann. Al-Hajjaj började leta efter revolutionärerna och lyckades hitta och avrätta några av dem. Vissa av dem lyckades gömma sig undan från honom.

Slutet
Efter hjorten al-Jamajum slaget, befann sig Kumail ibn Ziyad långt bort från alla spioner. Han var vid detta tillfälle efterlyst av Al-hajjajs styrkor som letade överallt efter honom.

Al-Hajjaj insåg snart att det var lönlöst att fortsätta leta som han gjorde och bestämde sig för att ändra sin plan för att försöka gripa Kumayl. Han beordrade hans styrkor att börja besvära Kumayls anhängare. Han berövade dem bland annat deras pengar för att försvaga deras ekonomiska ställning och göra dem fattiga. När Kumayl fick reda på detta, angav han sig själv direkt till al-Hajjajs styrkor.