Imam Hosseins(A) revolution i Karbala är det främsta uttrycket för den ultimata kampen och motståndet mot förtryck och vägran att infinna och vika sig inför förtryckare, som någonsin förts i mänsklighetens historia. I och med att kulmen och den absoluta höjdpunkten av denna långa kamp blommade ut och förevigades i Ashura vars varje ögonblick var en kärlekens lärdom i full blom. Ahsura symbolen för all kamp som fördes innan, under och efter den tionde dagen av månaden Moharram år 61 e.H.
I själva verket fullföljde och fulländade Imam Hossein(A) en kamp som förts av hans broder Imam Hassan(A) innan honom och av deras fader, de troendes Mästare Imam Ali(A). Dessförinnan påbörjats av den heliga Profeten Mohamamd(S) och som i själva verket varit ett huvudelement i alla tidigare gudomliga sändebud och profeters(A) kall och vägledning för människan för att nå perfektion. Imam Hosseins(A) kamp i Ashura var alltså å ena sidan en fortsättning på denna kamp och å andra sidan en inledning för fortsatt kamp mot förtryck till den dag då vår väntade gudomligt utsedda ledare av Profetens(S) ätt och Guds ställföreträdare på jorden, Imam Mahdis(AJ) era av fördolhet inshaAllah är till ända. Det är den tid då han på Guds order återupprättar riktlinjerna för mänsklighetens eviga lycka och fyller jorden med sanning och rättvisa efter att den försjunkit i mörker och förtryck.
Eftersom Imam Hosseins(A) revolution och Ashura förenar och framhäver höjden av kärlek i Guds väg i alla dess former och genom alla band, så är denna dag som en skön, väldoftande, blodröd ros mitt i trädgården, omgiven av alla andra färggranna blommor och växtligheter. Denna blodröda ros tillhör en egen klass för sig i egenskap av sitt speciella väsen. På samma sätt är Ashura en dag för sig och Karbala ett land för sig och Imam Hosseins(A) kamp en kamp för sig och likaså är hans kärlek en kärlek för sig som inte kan liknas vid något annat.
Med detta sagt, förglöms ibland de andra Imamernas(A) kamp mot förtryck genom tiderna då uttrycken för dessa skiljer sig från Ashuras klara kamp eftersom Ahl al-Bait(A) och deras följeslagare befann sig under alla tider under ständig press, övervakning och hot från samtida härskande och tyranniska dynastier. Imamerna(A) var många gånger tvungna, för att skydda och bevara religionen, att föra kampen vidare genom alternativa sätt och inte sällan på politiska krigsmarker snarare än direkt ute på krigsfältet. Denna jihad och kamp i Guds väg var sällan mindre farlig än närkamp på slagfältet och fienderna, förrädiska och lömskare än någonsin, skydde inga medel för att nå sina syften men alla planer de smidde gick i kras en efter en via de gudomligt valda och bistådda Imamarna(A).
En av de Imamer(A) som har kommit i skymundan väldigt mycket i detta avseende är Imam Hassan(A). I en mening kan man säga att Imam Hassan(A) har inte fått sin rätt; givetvis inte från fiende men inte heller från sina vänner och på så vis att Imamens(A) kamp och hans steg i denna väg är relativt okända även för Ahl al-Baits(A) följeslagare. Många som i själva verket är okunniga i frågan, ifrågasätter inte sällan heller en del av Imamens(A) handlingar varav den mest omtalade är den fredspakt som Imam Hassan(A) slöt med Mua’awiya som hade krigat mot Imam Ali(A) och vars son Yazid, senare kom att vara orsak till Imam Hosseins(A) martyrskap. Vad som inte är tydligt för betraktaren vid första ögonkastet är de bakomliggande orsakerna och faktorerna som ledde till detta beslut. Få vet exempelvis att Imam Hassan(A) var redo att gå ut i krig mot Mu’awiya och hade slagit läger med sin här men att Mu’awiya genom sina spioner verksatte sina lömska planer och lyckades skapa splittring bland leden och folket varav en del började ifrågasätta Imamen(A). Detta ledde i sin tur till att Imamen(A), för att skona människornas liv och bevara religionen, då ett splittrat här skulle aldrig lyckas ute på slagfältet. Han(A) gick slutligen med på en fredspakt med villkor som gynnade folket för att sedan använda fredstiden till att uppfostra trogna och hängivna följeslagare som senare kom att bli de främsta av följeslagare någonsin; nämligen Imam Hosseins(A) förevigade och lysande följeslagare. Ännu färre vet att Imam Hossein(A) håll sig till det undertecknade fredsavtalet efter Imam Hassan(A) martyrskap i över tio år och hans revolution mot Mu’awiyas son Yazid – må Gud förbanna dem båda – tog den formen det antog bland annat då Yazid ville tvinga Imamen(A) till att svära honom trohetsed trots att han förtryckte människorna och bröt mot religiösa förbud öppet och ändå framställde sig som muslimernas kalif.
Sammanfattningsvis, kan man säga att Imam Hassan(A) och hans steg i denna kamp mot förtryck var bland de främsta faktorer som möjliggjorde och ledde till Imam Hossein(A) revolution i Karbala och detta är inte att förglömma – därför har vi valt att i Imam Hassans(A) ära och i andan av Imam Hosseins(A) Ashura kalla denna sektion för ”Karbalas Grundare” och tillhandahålla mer djupgående artiklar kring ämnet.
Må Gud välsigna oss alla till att inse och uppskatta de gudomliga vägledare Gud försett oss med och ta lärdom av dem och följa deras exempel ständigt och i alla lägen inshaAllah!