De människor som tror på ödet har många varierande argument för att bevisa deras teori. De muslimska grupper, som tror på att allt är förutbestämt, förlitar sig huvudsakligen på de Koranverser som berör ödet. Ibland citerar de traditioner från Den Heliga Profeten(S) eller Imamerna(A) i anknytning till detta ämne.
Det mest kända argumentet som de har framfört berör Allahs(SWT) kunskap.
De säger att Allah(SWT) vet sedan evigheten vad som kommer att hända. Ingen händelse är dold från Hans(SWT) eviga kunskap.
Samtidigt är Hans(SWT) kunskap oföränderlig. En förändrig i den kommer inte att vara i överensstämmelse med Hans fulländning. Det är inte möjligt att någonting bör ske i motsatt till vad Han vet från evigheten, annars kommer Hans kunskap att visa sig vara felaktig, och istället för att vara kunskap, kommer det att bli ignorans, som återigen är mot Hans perfektion.
Därför kan två antaganden göras baserat på det som sagts:
1) Allah vet allt.
2) Hans gudomliga kunskap är oföränderlig och inget kan ske i motsatt till det.
Det kan logiskt antyda att varje händelse i världen måste ske i enlighet med Hans vetskap.
Vidare är gudomlig kunskap aktiv och inte passiv, i den mån att i fallet med Allah(SWT), är de kända baserat från Hans kunskap om det, och Hans kunskap är inte heller baserad på det kända som i fallet med människans kunskap om tingen och händelserna.
Genom detta argument om Allah(SWT) vet man att en specifik person vid en specifik tidpunkt kommer att begå en synd, och att personen är bunden till att begå det i enlighet (med Guds kunskap). Det kommer inte att vara möjligt för honom att uppföra sig på ett annorlunda sätt. Ingen styrka på jorden kan hindra honom från att begå synden vid den bestämda tidpunkten, annars kommer Allahs(SWT) kunskap att visa sig vara felaktig.
Den världskända Persiska poeten Umar Khayyam säger:
Jag dricker vin; och en frisk person;
Bör inte ha invändningar mot detta;
Gud visste från evigheten att jag skulle;
Om jag inte gjorde detta, skulle Hans Kunskap leda till ignorans.
För en person som är medveten om den korrekta uppfattningen om förutbestämmelsen och ödet är det enkelt att motbevisa detta vilseledande argument, baserat på antagandet att Gudomlig kunskap i evighet är bunden till händelserna slumpmässigt; och nu för att försäkra att den tidigare gudomliga kunskapen inte skall bli felaktig och att allting bör ske i enlighet med den förutbestämda planen, är det nödvändigt att alla händelser bör vara kontrollerade.
För att föra fram detta argument har det redan förutsatts att Gudomlig kunskap bunden till förekomster och icke-förekomster av händelser, sker oberoende av det förorsakande systemet, och att den är absolut nödvändig för att kontrollera detta system och, vid behov, kontrollera naturlagarna och den mänskliga viljan för att försäkra att det inte sker motsättningar mellan den Gudomligt eviga kunskapen och vad som egentligen äger rum.
På basis av denna uppfattning är det nödvändigt att beröva människans makt, frihet och vilja så att hans handlingar kan kontrolleras.
Men denna uppfattning om Gudomlig kunskap är i sig totalt fel och baserad på fullständig ignorans. Det är omöjligt att Allahs(SWT) kunskap bör vara bunden till förekomster och icke-förekomster av en händelse rent slumpmässigt och sedan vara nödvändig för att föra fram någon förändring i det stadiga och stabila systemet av orsaker, eller att styra en naturlag eller friheten i människans vilja.
Under denna omständighet visar det sig vara osannolikt att de ovan citerade raderna bör vara genuina av Khayyam , som åtminstone var en halvbra filosof. Kanske har dessa verser felaktigt blivit tillskrivna honom efter hans död. Hursomhelst, om de verkligen tillhör honom, kan man säga att han endast versifierat en idè på ett vackert sätt, men dessa verser representerar inte hans filosofi. Khayyam är känd över hela världen för hans slående idéer och underbara stil.
Allahs(SWT) eviga kunskap kan inte separeras från systemet av orsak och verkan. Hans kunskap är egentligen kunskapen av detta system, och det gör det nödvändigt för denna värld att existera genom dess specifika system. Den ansluter sig inte till förekomster och icke-förekomster av en händelse riktad och utan hänsyn till dess orsak. Faktum är att den Gudomliga kunskapen binder sig till ursprunget av en händelse från dess särskilda orsak och verkande kraft. Orsakerna och de verkande krafterna varierar. En del orsaker är naturliga, medan andra är medvetna. På liknande sätt är en del verkande krafter obundna, och har förmågan att välja, medan andra inte är det. Vad Allahs(SWT) kunskap kräver är att en tillkommen effekt ska produceras av en tillkommen verkande kraft. Det är inte möjligt att inverkan av en obunden kraft har sitt ursprung från en verkande kraft som är bunden.
Med andra ord är Allahs(SWT) eviga kunskap, kunskapen av ett system. Allah(SWT) vet att en sådan eller sådan inverkan kommer att produceras av en sådan eller sådan orsak. Men alla orsaker och verkande krafter är inte lika. En del orsaker är medvetna medan andra inte är det. En del verkande krafter är fria och andra är det inte. Allah(SWT) känner dess innersta natur. Det skulle vara ännu bättre att säga att de är som Allah(SWT) känner dem. Vad den Gudomliga kunskapen kräver är att handlingen av en fri verkande kraft bör utgå från en fri verkande kraft och handlingen av en bunden kraft bör utgå från en bunden kraft.
Människan har i denna värld en särskild sort av frihet och vilja. Allahs(SWT) eviga kunskap binder till mänskliga handlingar och gärningar i den mån att Han vet vem som kommer att utföra sin plikt av egen vilja och vem som kommer att begå synder av egen vilja.
Allahs(SWT) kunskap kräver att den som lyder Honom gör det av egen vilja och även att den som inte lyder Honom gör det av egen vilja. Därför sägs det att människan är fri i sin handling. Han kan inte hjälpa att han har frihet. Allahs(SWT) eviga kunskap tvingar ingen till att begå en synd, inte heller berövar den någons frihet som redan har fastställts genom Hans kunskap.
Därför är båda förutsättningarna som nämndes ovan, som kritiken baserades på, falska och håller således inte. Det är sant att Gudomlig kunskap är aktiv och inte passiv. Men det betyder inte att människan inte har en vilja. När han begår en synd är han inte tvingad av en yttre kraft. Han har skapats fri och Allah(SWT) vet att när en människa gör något, så gör han det av egen vilja. Om människan var tvungen till att göra något, så hade det betytt att Allahs(SWT) kunskap är felaktig. Kritikerna som säger att Allah(SWT) från evigheten visste att han (Khayyam) skulle dricka vin, bör tillfrågas att förklara om Allah(SWT) visste att han (Khayyam) skulle dricka det av egen vilja eller visste att han skulle bli tvingad av en yttre kraft att göra så. Uppenbarligen var det som Allah(SWT) visste från evigheten inget påtvingat drickande. Det var ett frivilligt drickande som Han hade vetskap om.
Därför skulle den Gudomliga kunskapen visa sig vara felaktig om han drack på grund av tvång. Den Gudomliga kunskapen av handlingar och gärningar hos de varelser som har fri vilja betyder inte tvång. Det betyder det motsatta. Människor måste glädjas åt den fria vilja de har blivit försedda med. Den sade att den högsta graden av ignorans är att anse Gudomlig kunskap vara orsaken till synd, hade rätt.
Allt detta var om Gudomlig kunskap sett från en synvinkel att vara evig och, föregående varje händelse. Det är detta perspektiv av Gudomlig kunskap som Koranen har kallat för ”Boken”, ”Den skyddade tavlan”, ”pennan” osv.
Hur som helst, bör man känna till att medan alla ting i denna värld och dess fullständiga system av orsak och verkan är känd för Allah(SWT), utgör detta på samma gång Hans Kunskap också. Denna värld och alla dess system är Allahs(SWT) kunskap på samma gång som det är känt för Honom. Inget kan vara dolt för Honom. Han är överallt och med allt.
Den Heliga Koranen säger: ”Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er [finner ni] Guds anlete. Gud når överallt och Han vet allt.” (Den heliga Koranen, 2:115)
Allah(SWT) säger in den Heliga Koranen: “VI HAR skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.” (Den heliga Koranen 50:16)
”Han är den Förste och den Siste; Han är den Uppenbare och den Dolde och Han har kännedom om allt.” (Den heliga Koranen 57:3)
På så sätt är hela världen med all dess egenskaper och system en aspekt av Allahs(SWT) kunskap.
I detta stadium av kunskap, är det kända och kunskapen identiska. De är ett och inte två. Därför uppstår inte frågan om överensstämmelse eller motsättningar mellan dem. Man kan inte specificera att Allahs(SWT) kunskap i vissa situationer kommer att vara rätt och att det i andra situationer kommer att vara fel.
Man and his destiny, skriven av: Ayatollah Murtadha Mutahhari