Han föddes sex år innan profetskapet tillkännagavs. Hans far var Abdullah bin Amr som tillhörde stammen Banu Salma. Stammen var bosatta på området mellan det som nu är Masjid -e- Qiblatayn och staden Medina. Hans farfar var mycket rik och efter hans död ärvde Abdullah hans rikedom. Abdullah var en mycket givmild man, så givmild att han skuldsatte sig. När Jabirs(RA) familj hörde Profetens(S) budskap, var Jabir(RA) 16 år gammal. Från judarna, vars inflytande var stort i Medina, hade de redan hört att en profet skulle komma. Jabir(RA), hans far och andra familjemedlemmar blev muslimer, redan innan de hade träffat Profeten(S). De flesta stammarna i Medina blev muslimer. En gång satt de alla och diskuterade och kom till slutsatsen att de skulle vilja att Profeten(S) levde bland dem. Eftersom han var förföljd i Mecka, beslöt de att bjuda honom att bosätta sig i Medina. Jabir(RA) valdes att representera sin stam, trots sin ungdom. När Profeten(S) kommit till Medina, tillbringade Jabir(RA) största delen av sin tid tillsammans med Profeten(S), fastän han bodde långt ifrån Medina. Jabir(RA) längtade att gå ut och slåss i slaget vid Badr tillsammans med de övriga, men hans far tillät honom inte att göra det. Han sade att om de båda dödades skulle det inte finnas någon kvar att ta hand om hans nio systrar.

En annan orsak var att Abdullah hade en skuld och om de båda blev martyrer, skulle den inte bli betald. Jabir vände sig till Profeten(S), som sade att Jabir inte fick ge sig iväg mot faderns vilja. Jabir blev mycket ledsen men även om han inte deltog i själva slaget, var han närvarande vid Badr för att ge vatten till Mujahidin (soldaterna). Hans far var en av de 313 män, som kämpade vid Badr och som kom tillbaka. Jabir(RA) fick inte heller delta i slaget vid Uhud. Fadern sade till honom att han kände att han inte skulle återvända. Abdullah Ansari dödades och hans kropp lemlästades. Samma sak skedde med Hamza(RA). Både Jabir(RA) och Abdullahs systrar begav sig till Uhud, när de fick höra vad som hänt. Profeten(S) uttryckte sitt medlidande med de. Jabir(RA) gick till Profeten(S) och berättade för honom om sin oro. Han visste inte hur han skulle kunna ta hand om systrarna och återbetala faderns stora skuld. Han sade att han också var orolig för faderns själ och ville veta vad som hade hänt honom. Profeten(S) sade att Allah(SWT) hade frågat hans far om han hade någon önskan. Hans far hade svarat att han skulle vilja återvända till jorden så att han kunde dödas på Islams väg ännu en gång. Hans andra önskan var att framföra till sina barn att allt var väl. Denna händelse är ursprunget till följande vers från Koranen:

”Och tro inte att de som har dödats på Allahs väg är döda. De lever och får sitt uppehälle av sin Herre”. [Suratu A’ali Imran, 3:169]

Jabir(RA) fortsatte att vara bekymrad för hur han skulle återbetala sin fars skuld. Jabir(RA) hade en kamel och den ville Profeten(S) köpa. Jabir(RA) sade att han skulle skänka den som en gåva till Profeten(S) men Profeten(S) stod fast vid att han ville betala. Han betalade samma pris som Jabir(RA) hade köpt den för och därutöver tre femtedelar av priset. Sedan gav han kamelen till Jabir(RA) som gåva. Jabir(RA) blev mycket tacksam och använde pengarna för att återbetala sin fars skuld. Jabir(RA) gifte sig med en from kvinna, som hette Suhayla binte Masud. Hon hade varit gift tidigare och var äldre än Jabir(RA). Jabir(RA) ansåg att han behövde en äldre hustru, som var erfaren och kärleksfull och som kunde ta hand om systrarna. När Profeten(S) hörde detta, berömde han Jabir(RA) för hans omtanke och omsorg för familjen, och bad för honom. Senare deltog Jabir(RA) i nitton andra krig. I slaget vid Khandaq (Ahzab) var arbetet med att gräva vallgraven hårt och tröttsamt men Jabir(RA) var bland de som grävde. Det fanns nästan inget att äta och många band stenar runt magen för att hålla hungerkänslorna borta. Jabir(RA) såg att Profeten(S) hade bundit två stenar. Han fick tårar i ögonen och sprang hem och frågade sin hustru om det fanns någon mat i huset. Suhayla sade att det fanns lite korn och ett litet lamm. Jabir(RA) bad henne laga maten och han gick tillbaks och bjöd Profeten(S). Profeten tog tacksamt emot och ropade högt att Jabir(RA) bjöd alla de närvarande muslimerna på mat. Jabir(RA) visste inte hur han skulle få maten att räcka till alla, eftersom det bara fanns mat för en person. Profeten(S) kom och delade själv ut maten, som aldrig tog slut och alla åt sig mätta.

Jabir(RA) tyckte inte om att vara borta från Profeten under långa tider. Hans hem låg långt ifrån Medina och han ville flytta närmare Profeten(S). En gång hörde han Profeten(S) säga att Allah ger 70 000 thawab (belöning) och syndernas förlåtelse för varje steg någon tar för att komma till en masjid (moské). Jabir(RA) beslöt att bo kvar och resa varje dag hela vägen till masjid för att göra sig förtjänt av fler thawab. Även senare, när han förlorat synen, fortsatte han att resa till masjid varje dag. Han sörjde Profetens(S) död djupt. Jabir(RA) var den förste zayer (besökare) till martyrernas gravar i Karbala. Profeten(S) hade sagt till Jabir(RA) att han skulle leva länge och att han skulle möta Imam Mohammad Baqir(A) och då skulle han framföra Profetens(S) salam (hälsning) till Imamen(A). När han blev gammal och blind gick han omkring i Medina och sade: ”Ayna Mohammad?” (Var är Mohammad?). Han letade efter den femte imamen för att kunna framföra Profetens salam. Jabir(RA) dog när han nästan var hundra år gammal. Han är begravd i Madaen i Salman Pak (i Bagdads utkanter).