När Quraysh ledare blev informerade om Profetens(S) förbund med Khazrajstammen höll de ett rådslag. Efter mycket diskuterande fram och tillbaka kom de fram till en ny lösning: en man från varje stam skulle rusa in i Profeten(S)hus på natten och mörda honom. De tänkte att Profeten Mohammads(S) död skulle förstöra grunden för Islams spridning. Men Profeten(S) fick genom Gud höra om komplotten. Han fick rådet att lämna Mecka och i stället åka till Medina. Han kallade Imam Ali(A) och omfamnade honom och sa: “Jag måste lämna Mecka.” Imam Ali(A) erbjöd sig då att ligga i Profetens(S) säng för att lura fienden. Hans trofasthet gjorde att han var beredd att utsätta sitt eget liv för fara. Hans självuppoffring blev senare prisade av Gud i den heliga boken – Koranen.

Profeten(S) lämnade sitt hem på en sidoväg som ledde till Thawrs grotta. Med sig hade han sin följeslagare Abu Bakr. När de otrogna rusade in till Profeten(S) med dragna svärd såg de förvånat en ung man i Profeten(S)säng. Imam Ali(A) sa till dem att Profeten(S) visste att de hade tänkt driva ut honom från staden och att han säkerligen redan hade lämnat den.

Quraysh förstod att Profeten(S) hade lämnat och skickade ut sina stammedlemmar för att leta efter honom. De utlovade en belöning på hundra kameler till den som hittade honom. De skickade också efter Abu Kariz. Hans yrke var att spåra upp människor och han var mycket bra på det. Abu Kariz ledde Quraysh till grottan men där hade en spindel blivit tillsagd av Gud att väva sitt nät över ingången. Ett par duvor hade också byggt ett bo och lagt sina ägg där. När de sökande såg det sa de till varandra: “Mohammad(S) kom hit men han kan inte ha gått in i grottan för då skulle spindelnätet ha varit trasigt.”

Det berättas att Profeten(S) stannade tre dygn i grottan. Under tiden ordnade Imam Ali(A) för den hemliga resan till Medina, tillsammans med Profetens(S) dotter, Fatimah Zahra(A) och några andra fattiga troende. I den tolfte månens månad – Rabi’ al-awwal – nådde Profeten(S) fram till en plats som heter Quba, där han stannade några dagar. Abu Bakr bad Profeten(S) att inte stanna längre utan fortsätta resan mot Medina, men Profeten(S) vägrade att fortsätta utan Imam Ali(A). Han sa: “Han är min kusin, min broder och den käraste i min familj. Jag kommer inte att åka härifrån innan han förenar sig med mig.”

Efter att ha fullföljt sitt uppdrag i Mecka återförenades till sist Imam Ali(A) och Profeten(S) i Quba. Imam Ali(A)s ben var så mörbultade att han nästan inte kunde gå. Profeten(S) omfamnade honom ömt och välsignade hans skadade ben med vatten. Tillsammans startade de sedan mot Medina. Där väntade redan otåligt de som visste att han skulle komma.

De två stora stammarna i staden, Al-Aws och Al-Khazraj, hade länge legat i krig med varandra. De hoppades att Islams Profet(S) och den nya tron med sin rättvisa lära skulle lösa problemen. Staden kallades senare Madinatu Al Nabiy, vilket betyder Profeten(S)stad, i stället för dess gamla namn “Yathrib”.

Efter att ha slagit sig ned i Medina lät Profeten(S) bygga en moské. Det är den bestående grunden för muslimer. Efter det tog Profeten(S) ett nytt initiativ. Han lade grunden för Islams brödraskap. Han sammanförde varje muslim från immigranterna (Muhajirin) med en medborgare från staden och förklarade sedan att de var bröder. Som sin egen broder valde han Imam Ali(A). Detta initiativ gjorde att de som tvingats lämna sitt hemland och förlorat sina ägodelar kände att de i gengäld vann bröder som var lojala, sympatiska och beredda att ge dem skydd.

Samtidigt fick stadens medborgare känna att de också hade ett ansvar för de nya invandrarna. Det är därför medborgarna efteråt kallades Al-ansar vilket betyder ”anhängarna”.