Abd al-Malik ibn Marwan, den femte Umayyadiska kalifen avled år 86 e.h., efter 21 års tyranni. Hans son Walid ibn Abd al-Malik efterträdde honom. Han beslutade att införa lite rättvisa för att tilltala allmänheten och jobbade hårt med att försöka behaga invånarna, särskilt i Medina – detta eftersom det var en av dem två heliga muslimska städerna där ättlingar till Profeten Mohammads(S) följeslagare, och en del kända återberättare levde; vilket även var anledningen till att han avskedade Hisham ibn Ismail, Abd al-Maliks svärfar, som var Medinas grymma och orättvisa guvernör. Hisham ibn Ismail grymhet kände inte några gränser och hade nått extrem grymhet mot Medinas befolkning. Said ibn Museeb, en respektabel och välkänd återberättare blev slagen med sextio piskrapp och tvingades bära en ytterst olämplig dräkt för att sedan sättas på en kamel och visas upp på Medinas gator, eftersom han vägrade underkasta sig Hisham ibn Ismail. Hisham ibn Ismail utförde många brott mot Profetens(S) hushåll, särskilt mot Imam Sajjad(A).
Fastän Hisham ibn Ismail nu var avsatt och sårbar hade Imam Sajjad(A) sagt till sina följeslagare: ”Vi är inte av dem som sparkar på fienden när han har fallit och ligger på marken och är svag. Vi är av dem som bistår de fattiga och behövande.” Medan Imam Sajjad(A) och hans följeslagare närmade sig Hisham ibn Ismail, så vände han sig om och väntade sig att mördas kallblodigt när som helst. Men i motsats till hans förväntningar, så säger Imam Sajjad(A) följande till honom:
”Fred vare med er.” Efter att ha hälsat honom, säger Imam Sajjad(A): ”Om det är någonting jag kan göra för dig, så är jag beredd att göra det.” Folket i Medina slutade också straffa Hisham ibn Ismail efter detta ögonblick.