De mångfaldiga aspekterna hos Imam Ali(A)
Idag är Eid al-Ghadir (1989), en av de största religiösa högtiderna. Det är de förtrycktas högtid, de berövades högtid, högtiden för de som behandlats fel i denna värld. Det är en dag då Allah(SWT), Den Mest Exalterade, befallde Sin budbärare att fortsätta de gudomliga målen som Profeterna(A) gjorde, genom att utse Imam Ali(A) till sin efterföljare. Vi måste beklaga att de svekfulla händerna som anstiftade krigen under hans styre, krigen och anstiftarna lät inte de olika dragen hos denna stora människa, i dess olika dimensioner, att framträda klart.

Denna stora människa hade en personlighet med många dimensioner och han var den gudomliga manifestationen av de gemensamma gudomliga namnen som inkluderar alla namn och attribut. Alla de gudomliga namnen och attributen som framträdde i denna värld, genom den nobla Budbäraren, manifesterades i denna personlighet, och de dimensioner som förblev dolda är många fler än de som framträdde. Även de dimensioner som man kunde, eller skulle upptäcka i honom, samlade i en människa, i en enda personlighet är oförenliga aspekter.

En människa, en asket som han var, och en stor sådan, var samtidigt en slagskämpe, en stor slagskämpe i försvar för Islam. Detta går inte att finna hos en vanlig människa. En asket i allmän uppfattning kan inte vara en krigare, samtidigt som en krigare inte kan vara en asket samtidigt. Under en tid då han var återhållsam och belåten med det minsta, så var han utan tvekan stark fysiskt, och detta är två andra motstridiga egenskaper. Samtidigt som han var bekant med olika branscher av kunskap vid sidan av etiska, andliga och andra islamiska vetenskaper, så ser vi att människor inom särskild vetenskap ser honom som en av dem. Kämpare ser Imam Ali(A) som en kämpe. Filosofer ser honom som en av dem, på samma sätt ser gnostiker ser honom som en av dem, och faqihs (rättslärda) ser honom som deras mästare.

Så varje gren av livet ser honom som en del av dem, då han besatt alla attributen och perfektionen. Vissa av Imamens(A) kvaliteter, som inte är så uppenbart alltid, kan ses i hans duaa (åkallan): Duaa Kumail är en fantastisk och häpnadsväckande åkallan. Vissa yttringar i denna åkallan kan man knappast vänta sig av en vanlig människa.

”O Min Gud, Mästare, Beskyddare och Herre, anta att jag kan uthärda Ditt straff, men hur skall jag uthärda separation från dig?”
Vem kan komponera sådana yttringar? Vem har en sådan djup kärlek till Allahs(SWT) skönhet att helvetet inte skrämmer honom, men han är rädd för att bli degraderat från sin position, om han skickas till helvetet, till en sådan grad att det berövar honom från att älska Allah(SWT)? Han jämrar sig över separation från Allah(SWT), Den Mest Exalterade. Denna kärlek är befäst i det innersta av hans hjärta för evigt, och alla hans handlingar var ämnad av kärlek för Allah(SWT). Värdet hos handlingarna bedöms efter kärlek för Allah(SWT), Den Mest Exalterade, enligt tillintetgörelsen och monoteismen som finns hos människan. Det är därför Imam Alis(A) slag vid Khaybar kriget är mer föredragen än dyrkan av både människor och jinn (osynliga väsen).

Anta att detta slag hade slagits av någon annan i försvar för Islam, och detta resulterade i befrämjandet av Islam, men detta inte gjordes av kärlek för Allah(SWT), i det fallet så skulle inte det hänvisas till slaget som ”mer föredragen än dyrkan av både människor och jinn”. Motivet bakom en handling är dess andliga styrning, inte dess form. Att hugga med ett svärd är en handling som blott kräver att man dödar en icke troende. En sådan handling och att döda en icke troende kan begås av många människor, men ibland har det ingen belöning eller företräde alls och ibland kan det ha företräden, men då hänvisas inte till det som ”mer föredragen än dyrkan av både människor och jinn”. Det var för kärleken och monoteismen som levde i hans hjärta, och det är därför som handen inte var hans och ögat inte var hans, det var Allahs(SWT) hand och öga. Detta säger vi genom uttalade ord men vi kan inte föreställa oss det. Egentligen så tror vi på det men vi är inte förmögna att föreställa oss det.

Avståndet mellan shiiter och Imam Ali(A)
Ibland händer det att jag frågar: ”Vad har vi för likhet för att kalla oss efterföljare av denna stora man?” Om de intellektuella, författarna och de som är väl informerade behandlar hans andliga och materiella dimensioner och studerar de många aspekterna hos denna stora man, från hans tidiga år till hans martyrskap, och försöker lista ut hur vi kan kalla oss hans efterföljare, så måste de flesta av oss, med få undantag som de levde i gryningen av Islam som vägledningens Imamer(A), erkänna att vi inte kan rättfärdiga det uttalandet. Jag kan själv, vid detta möte, inte förklara en enda aspekt av hans dimensioner, jag uttalar mig endast för att öppna vägen för de kunniga, de väl informerade med hög moral, så att de tänker och studerar hans höga position och våran. Angående att lära och utbildning, så borde de som läst hans åkallan och Nahjul Balagha inse hans status. Då kommer denne förstå, att den som förstått Koranens läror var han, och de han lärde, såsom vägledningens Imamer(A).

Att påstå innehav av visdom är ganska lätt. En kanske komponerar en liten dikt eller översättning och säger, ”Se hur lärd jag är!” Detta är lätt och många har hävdat det. Men vad är verkligheten? Det som är verkligheten och som vi helhjärtat vill finna, när vi djupt tänker över oss själva, då kommer vi inte finna någon likhet mellan oss och honom! En allmän tradition som finns i Nahjul Balagha och som även Imamerna(A) återberättar, är hans förklaring av dyrkan där han delar upp det i tre sorter:
1-En grupp människor dyrkar Allah(SWT) för belöning, detta är de girigas dyrkan
2-En annan grupp dyrkar Allah(SWT) på grund av fruktan för helvetet, detta är slavarnas dyrkan
3-Den tredje gruppen dyrkar Allah(SWT) på grund av tacksamhet, detta är de frias dyrkan.

Om vi gavs ett definitivt löfte om att vi inte skulle hamna i helvetet och att alla vi skulle till Paradiset, och att helvetets dörr skulle vara stängd för oss, skulle vi då fortfarande dyrka Allah(SWT)? Eller om vi bads att dyrka Allah(SWT) på grund av sannfärdig kärlek till Allah(SWT), skulle du finna i dig själv att det var kärlek till Allah(SWT) som drivit dig till att dyrka Honom och inte rädsla, hopp eller någon psykologisk orsak? Jag har sagt att sådana påstående är möjliga.

En människa, en asket som han var, och en stor sådan, var samtidigt en slagskämpe, en stor slagskämpe i försvar för Islam. Detta går inte att finna hos en vanlig människa. En asket i allmän uppfattning kan inte vara en krigare, samtidigt som en krigare inte kan vara en asket samtidigt. Under en tid då han var återhållsam och belåten med det minsta, så var han utan tvekan stark fysiskt, och detta är två andra motstridiga egenskaper. Samtidigt som han var bekant med olika branscher av kunskap vid sidan av etiska, andliga och andra islamiska vetenskaper, så ser vi att människor inom särskild vetenskap ser honom som en av dem. Kämpare ser Imam Ali(A) som en kämpe. Filosofer ser honom som en av dem, på samma sätt ser gnostiker ser honom som en av dem, och faqihs (rättslärda) ser honom som deras mästare.

Så varje gren av livet ser honom som en del av dem, då han besatt alla attributen och perfektionen. Vissa av Imamens(A) kvaliteter, som inte är så uppenbart alltid, kan ses i hans duaa (åkallan): Duaa Kumail är en fantastisk och häpnadsväckande åkallan. Vissa yttringar i denna åkallan kan man knappast vänta sig av en vanlig människa.

”O Min Gud, Mästare, Beskyddare och Herre, anta att jag kan uthärda Ditt straff, men hur skall jag uthärda separation från dig?”
Vem kan komponera sådana yttringar? Vem har en sådan djup kärlek till Allahs(SWT) skönhet att helvetet inte skrämmer honom, men han är rädd för att bli degraderat från sin position, om han skickas till helvetet, till en sådan grad att det berövar honom från att älska Allah(SWT)? Han jämrar sig över separation från Allah(SWT), Den Mest Exalterade. Denna kärlek är befäst i det innersta av hans hjärta för evigt, och alla hans handlingar var ämnad av kärlek för Allah(SWT). Värdet hos handlingarna bedöms efter kärlek för Allah(SWT), Den Mest Exalterade, enligt tillintetgörelsen och monoteismen som finns hos människan. Det är därför Imam Alis(A) slag vid Khaybar kriget är mer föredragen än dyrkan av både människor och jinn (osynliga väsen).

Anta att detta slag hade slagits av någon annan i försvar för Islam, och detta resulterade i befrämjandet av Islam, men detta inte gjordes av kärlek för Allah(SWT), i det fallet så skulle inte det hänvisas till slaget som ”mer föredragen än dyrkan av både människor och jinn”. Motivet bakom en handling är dess andliga styrning, inte dess form. Att hugga med ett svärd är en handling som blott kräver att man dödar en icke troende. En sådan handling och att döda en icke troende kan begås av många människor, men ibland har det ingen belöning eller företräde alls och ibland kan det ha företräden, men då hänvisas inte till det som ”mer föredragen än dyrkan av både människor och jinn”. Det var för kärleken och monoteismen som levde i hans hjärta, och det är därför som handen inte var hans och ögat inte var hans, det var Allahs(SWT) hand och öga. Detta säger vi genom uttalade ord men vi kan inte föreställa oss det. Egentligen så tror vi på det men vi är inte förmögna att föreställa oss det.

Avståndet mellan shiiter och Imam Ali(A)
Ibland händer det att jag frågar: ”Vad har vi för likhet för att kalla oss efterföljare av denna stora man?” Om de intellektuella, författarna och de som är väl informerade behandlar hans andliga och materiella dimensioner och studerar de många aspekterna hos denna stora man, från hans tidiga år till hans martyrskap, och försöker lista ut hur vi kan kalla oss hans efterföljare, så måste de flesta av oss, med få undantag som de levde i gryningen av Islam som vägledningens Imamer(A), erkänna att vi inte kan rättfärdiga det uttalandet. Jag kan själv, vid detta möte, inte förklara en enda aspekt av hans dimensioner, jag uttalar mig endast för att öppna vägen för de kunniga, de väl informerade med hög moral, så att de tänker och studerar hans höga position och våran. Angående att lära och utbildning, så borde de som läst hans åkallan och Nahjul Balagha inse hans status. Då kommer denne förstå, att den som förstått Koranens läror var han, och de han lärde, såsom vägledningens Imamer(A).

Att påstå innehav av visdom är ganska lätt. En kanske komponerar en liten dikt eller översättning och säger, ”Se hur lärd jag är!” Detta är lätt och många har hävdat det. Men vad är verkligheten? Det som är verkligheten och som vi helhjärtat vill finna, när vi djupt tänker över oss själva, då kommer vi inte finna någon likhet mellan oss och honom! En allmän tradition som finns i Nahjul Balagha och som även Imamerna(A) återberättar, är hans förklaring av dyrkan där han delar upp det i tre sorter:

1-En grupp människor dyrkar Allah(SWT) för belöning, detta är de girigas dyrkan
2-En annan grupp dyrkar Allah(SWT) på grund av fruktan för helvetet, detta är slavarnas dyrkan
3-Den tredje gruppen dyrkar Allah(SWT) på grund av tacksamhet, detta är de frias dyrkan.

Om vi gavs ett definitivt löfte om att vi inte skulle hamna i helvetet och att alla vi skulle till Paradiset, och att helvetets dörr skulle vara stängd för oss, skulle vi då fortfarande dyrka Allah(SWT)? Eller om vi bads att dyrka Allah(SWT) på grund av sannfärdig kärlek till Allah(SWT), skulle du finna i dig själv att det var kärlek till Allah(SWT) som drivit dig till att dyrka Honom och inte rädsla, hopp eller någon psykologisk orsak? Jag har sagt att sådana påstående är möjliga.

Jag kan hävda att jag älskar Honom. Men egentligen älskar vi inte Honom. Vad som finns där är vår kärlek för oss själva. Allt som finns där tillhör oss. Än så länge har vi inte tagit ett enda steg frivilligt, med andra ord inte ens de primära stegen som gnostiker förklarar som ett bevis på uppvaknande. Vi har ännu inte vaknat. Naturens dvala är fortfarande kvar i oss, och det finns möjlighet att den förblir där, om inte Allah(SWT) skänker oss Sin Nåd.

Vi är stolta över att vara följare av en religion vars grundare utnämnts av gudomlig befallning och där Imam Ali Ibn Abi Talib(A), denna Guds tjänare, fri från all förbindelse med slaveriet och träldomens bojor, har utsetts för att befria mänskligheten från slaveriet och träldomens kedjor. Vi är ärade över att boken, som är närmast efter Koranen, är människans stora manuskript för frälsning, moralisk och materiell existens och det största styrmedlet för ett rättvist styre och regering, har vår Imam, Ali(A) som författare.