[vc_row][vc_column][vc_column_text css_animation=”appear”]

Imam Ali(A) kalifat


 

Tjugofyra år hade passerat sedan sammanträdet vid Saqifa. Det muslimska riket hade växt sig större och den muslimska nationen hade hunnit styras av tre kalifer. Under den tredje kalifen, Uthmans, regeringstid började muslimernas tålamod att ta slut. Sedesfördärvet hade spridit sig i den muslimska nationen och vad som såg så vackert ut på utsidan hade nu sakta men säkert börjat förfalla från insidan. Uthman avsattes och mördades av folket.

Genom mycket om och men, utseddes tillslut Imam Ali(A) till muslimernas kalif. Bani Umayya klanen, vars ledare var Mu’awiyah son till Abu Sufyan (en av Islams största fiender), var inte nöjda med denna utveckling. De ogillade tanken på att Imam Ali(A) skulle överta makten för det muslimska riket. De fanns tre huvudanledningar till denna ovilja:

1) Avundsjuka och rivalitet. De hade hoppats på ett övertagande av makten efter Uthmans bortgång och således kunna fortsätta med sina onda angelägenheter som de tidigare kunnat utföra ganska ostört. De insåg att Imam Ali(A) vid makten, skulle innebära slutet för deras ondskefulla verksamheter.

2) Fiendeskap. De hade inte glömt bort de förödande slagen som drabbat dem genom Imam Alis(A) och hans farbroder Hamza(A) under Islams tidiga skede. Dessa onda och hemliga tankar låg fortfarande och gnagde i deras bröst, då deras förfäder blev dödade genom Imam Alis(A) svärd, vilket orsakade dem svåra lidanden och smärtor. Hamza(A) hade de redan hämnats på under Badr slaget, då hans heliga kropp slets i bitar. Nu var även Imam Ali(A) inom räckhåll för deras onda händer och således blev han en måltavla för deras hämnd.

3) Svek och förräderi. Bani Umayya ville inte se att Islam utvecklades och nådde framsteg. Men nu fann de sig helt plötsligt under styret av en man vars hela väsen och karaktär, utstrålade Islam och således utförde allt som kunde utvidga och stärka den.
Allt de hade hoppats på och vad som i själva verket hände skedde i motsats till deras önskemål. Hopp? Detta kan inte ha existerat för dem så länge som Imam Ali(A) troget håll fast vid Koranen och Profetens(S) traditioner och seder. De kände till och fruktade Imam Alis(A) egenskaper då han var den ärligaste och mest ödmjuka av människor. En person som betjänade de fattiga och fromma, en modig soldat på slagfältet och en expert i Koranvetenskap. Vad de hade fördärvat var denna man kapabel att än en gång återupprätta.

Under styret av denna man skulle ingen kunna fly undan lagen, eller klara sig utan rättegång för brott mot lagarna.
De förutsåg att Islam skulle återfå sin ursprungliga glans och hävda sin myndighet. En återgång till detta var det sista de önskade. Styret under Imam Ali(A) var en källa av konstant fruktan bland hycklarna i Damaskus, dvs. de hedningar som gav sken av att de tillhörde Islam i syfte att skydda sig själva. De planlade komplott efter komplott och planerade slutligen en väldigt omfattande sådan. Om de inte kunde stoppa Islams framfart skulle de dock kunna stoppa Imam Ali(A) genom att skapa hinder för hans framfart, och förorsaka honom nederlag och motgångar. De startade krig och upplopp vilka tvingade Imam Ali(A) till öppna platåer och öknar för sammandrabbning. De dyrbara tid som Imam Ali(A) var vid makten var tvungen att spenderas på konflikter och sammandrabbningar. En konflikt är det effektivaste sättet att förbruka en persons dyrbara tid, en tid som Bani Umayya önskade förbruka i syfte att bli av med Imam Ali(A).

Detta var också precis vad som hände och majoriteten av Imam Alis(A) trogna följeslagare och representanter såsom, Abu Thar(RA), Ammar son till Yasir(RA), Hujaz son till ´Uday(RA), Malik Ashtar(RA), Mohammad son till Abu Bakr(RA), mördades.
Slutligen konspirerade de ihop en plan vars syfte var att lönnmörda Imam Ali(A).[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]