Under kriget vid Khandaq, hade muslimerna grävt en vallgrav runt sig själva för att fienden inte skulle kunna komma över. En av fiendernas man vid namn Amr bin Abdawud, som var känd för sin styrka, mod och listighet inom fäktning, lyckades komma över vallgraven. Alla muslimer var rädda att fäktas mot honom, men bara Imam Ali(A) kom fram mot honom, beredd att fäktas honom. Det blev en häftig fäktning och till slut slängde Imam Ali(A) Amr ner på marken och satte sig på hans bröstkorg, beredd att döda honom. Precis när Imam Ali(A) skulle döda honom, spottade Amr på Imamens(A) ansikte.

Alla var säkra på att Amr skulle nu nå sin död snabbare på grund av denna handling. Men de blev förvånade då de såg Imam Ali(A) flyttade sig från Amrs bröstkorg och gick iväg.

Amr attackerade Imam Ali(A) igen och efter en kort stund besegrade Imamen(A) fienden igen och dödade honom. Efter slagets slut frågade folk Imamen(A) om anledningen till att han inte dödade Amr första gången då han besegrade honom.
Imam Ali(A) svarade att ifall han hade dödat honom då, skulle det inte vara enbart för Allahs(SWT) skull, utan även för att belåtna sin ilska. Därför släppte han fienden.

Efter att Imamen(A) hade kontrollerat sin ilska kunde han återigen besegra Amr och döda honom med ren avsikt, dvs. för Allahs(SWT) skull.