Förr i tiden, tills ungefär ca. 50 år sedan så var vårt samhälle väldigt fallet i religiösa angelägenheter mot askes. De som predikade inskränkande sig oftast i de predikningarna ur Nahjul Balagah som var relaterade till asketiska ämnen och kallade denna världen för ett kortvarigt ställe och nästa värld för evig, de rådde människorna att förbereda sig för livet härefter.

Resterande predikningar hade ingen plats eftersom samhället då inte kunde motta dessa. Under en period av hundra år hade ingen läst breven av Imam Ali(A) till Malik Ashtar(RA) som är full av sociala och politiska befallningar[2].  I det brevet talar imam Ali(A) om Profetens(S) uttalande ”ingen människa kan uppnå graden av fromhet och frihet från brister tills de når en position då de svaga står mot de starka och kräver deras rätt utan att stamma sig fram”. För femtio år sedan kunde inte samhällen förstå detta för att samhällen endast hade en värdering medan Ali(A) ord innehåller alla mänskliga värderingar som vi ser i hans biografi och personlighet.

Det finns ingen avsikt att berömma dagens samhälle men lyckligtvis har flera värdefulla värderingar kommit fram. Det är hursomhelst skrämmande att ju mer de blir endimensionella desto mer kommer de att förgöra andra värderingar. Om vi önskar att ha Imam Ali(A) som vår förebild och som en perfekt balanserad människa då ska man inte ha denna endimensionella syn. Han är den människan vars samtliga värderingar har utvecklats harmoniskt. Ingen mystiker kan nå hans gudomliga höjd i färden mot Allah(SWT), såsom han samtalade på med Allah(SWT). Han var så djup försjunken i hans böner att ingen kunde störa hans koncentration och denna gudomliga kärlek tog honom till en annan värld. Det var i det tillståndet som han var på bönemattan.

Under dagtid var han en annorlunda människa. Olikt flera asketer, så är han munter medan han sitter med sina följeslagare och även skämtsam. Amr bin Aas kritiserade Imam Ali(A) eftersom han var så glad, för att en khalif måste ha ett argt ansiktsuttryck för att kunna skrämma folket. Även i slag så var han glad medan i bönemattan var han tårögd.

Koranen säger i surah al-Muzzammil, 6-7: ”Den nattliga [bönen] går med stadigare steg och dess ord ljuder renare, medan en strid ström av ärenden om dagen påkallar din uppmärksamhet.”

Imam Ali(A) var en sådan människa och har blivit igenkänd på detta sätt i över tusen år. Samlaren av Nahjul Balagha, Sayed Razi sade: ”Det mest otroliga med denna bok är att du ser Imam Ali(A) i så många olika världar av tillgivenhet, filosofi, mystik, militära angelägenheter, rättvisans domstol, religiösa lagar osv., men han är aldrig frånvarande från den mänskliga världen.”

Safiyedin Hilli, en poet från det sjätte seklet (e.H) säger att Imam Ali(A) är en samling av alla motsatser; han var både en ledare och samtidigt vis, han var en lugn man men samtidigt modig, han var fattig men generös, han var vänlig men samtidigt principfast, han var en hängiven man och en man som visade sina handlingar. Han är en hjälte i alla mänskliga områden, något som vi inte kan uppnå men vi kan uppnå en liten grad av hans samtliga värderingar för att kalla oss sanna muslimer i livets olika vägar.