Den fjärde Imamen, Ali Ibn Hossein(A), blev Imam efter hans faders martyrskap under de mörkaste dagarna i Umayyaddynastins tyranni. Hans tid som Imam, där det mesta spenderades i Medina, var samtida med 9 brutala Umayyad kalifer. Han fick titlar som Zayn al-Abedin, Seyyed al-Mutaqqin, Amin och Sajjad. Bland titlarna är Sajjad och Zayn al-Abedin de mest kända.
Det viktiga i det avseendet om titlar var att dessa titlar inte gavs till honom – precis som det var sed att göra bland de hedniska araberna – under hans barndom eller genom en formell ceremoni av regeringen. Människorna gav dessa titlar till Imamen(A) – människor som inte nödvändigtvis var Shia, de flesta av dem ansåg inte honom vara utsedd av Allah(Swt). Den andliga perfektionen, tron och fromheten hos Imamen(A) var så hög att det inte kunde inte undgå de som kände honom. Därför, kände folk honom som den bästa dyrkaren (Zayn al-Abedin) och en symbol för lydnad till Allah(Swt) (titeln Sajjad – den som går ned mycket i tillbedjan) under hans tid. Här nedan följer två traditioner som visar Imam Sajjads(A) personlighet.
Sheikh Mufid, den stora Shia lärda, återberättar:
När Ali Ibn Hossein(A) tvagade sig så blev han gul. När andra frågade honom vad som hänt, brukade han svara: ”Vet ni vem jag förbereder mig för att stå inför?”
Sheikh Saduq, den framstående Shia återberättaren från Zohri:
Det var en kall och regnig natt då jag såg Ali Ibn Hossein(A) bära på mjöl och ved på sin rygg. Jag frågade honom: ”O son till Allahs Profet, vad är detta?”
Han svarade: ”Jag har en plan för en resa och har gjort redo den portion som behövs för att placera det på en säker plats.”
Jag sade: ”Låt mig beordra min tjänare att bära det för dig.” Imamen accepterade inte. Jag bad honom att låta mig ta det istället för honom.
Imamen sade: ”Nej, varför ska jag inet ta de saker som behövs för min resa och göra min värd nöjd? För Guds skull, låt mig göra det och ta hand om dina egna affärer.”
Efter några dagar såg jag Imamen(A) och frågade honom: ”Jag såg inga tecken på resan som du skulle göra.”
Imaman(A) svarade: ”Zohri, det är inte som du först tänkte. Den resan är dödens resa; jag gör mig själv redo för döden. Att göra sig redo för döden sker genom att man undviker det förbjudna, vara generös mot de som är i behov och göra goda handlingar.”
Zohri förstod då att Imamen(A) hade gett mjölet och veden till de fattiga och behövande.
Den fjärde Imamens(A) närvaro var en illuminerande fackla under den perioden av mörker och förtryck av Umayyad dynastin som endast bar islams på utsidan medan de på insidan ville förgöra islam. För den som sökte sanningen så skänkte han de ljus med sina ord och handlingar. Han lyste upp de bortglömda traditionerna och handlingarna som genomfördes av hans farfar och far. Så att människor som levde en lång tid efter uppenbarelsen skulle vara vittnen till de originella metoderna för islamisk utbildning.
(Ovan är ett urval taget från ”The Life of Imam Sajjad (PBUH)” av Seyyed Jafar Shahidi)