När man analyserar Koranens innehåll är det bäst att först se efter hur Koranen presenterar sig själv. Det första Koranen säger om sig själv är att dess ord och fraser är Guds ord. Koranen gör fullt klart att Profeten inte har författat den utan att han bara vidarebefordrar och förklarar det som förkunnats för honom av den Helige Ande, ängeln Gabriel.

Ett annat uttryck som Koranen använder om sig själv gäller dess budskap, som består av att leda människornas barn på vägen från mörker till ljus:

”En skrift, som vi nedsänt till dig, att du må föra människorna på deras Herres tillskyndelse ut ur mörkret till ljuset.” [Den heliga Koranen, 14:1]

Okunnigheten är utan tvekan en av de djupaste formerna av mörker. Koranen för människosläktet från detta mörker till kunskapens ljus. Men om alla former av mörker helt enkelt kunde betecknas som okunnighet, skulle filosofin lika gärna kunnat utföra detta viktiga arbete. Det finns andra former av mörker, farligare djup är okunnighetens mörker, och att bekämpa dem ligger utom filosofins räckvidd. Till dessa sorters mörker räknas dyrkan av materiella fördelar, själviskhet, slaveri under laster och så vidare, det vill säga olika sorters individuellt och moraliskt mörker.

Det finns också motsvarande former av socialt mörker som förtryck och diskriminering, och så vidare. Det arabiska ordet är Zulm, som på svenska motsvaras av orättvisa och förtryck. Det kommer från roten zulma, «mörker», vilket visar att det syftar på socialt och andligt mörker. Att göra uppror och kämpa mot denna sorts mörker är både Koranens och andra himmelska böckers uppgift.

Koranen riktar sig till Profeten Moses (frid vare med honom) när den säger:

”För ditt folk ut ur mörkret till ljuset.” [Den heliga Koranen, 14:5]

Mörkret som åsyftas här är förtrycket från Farao och hans anhang, och ljuset är frihetens och rättvisans ljus.

En detalj som brukar framhållas av Korankommentatorer är att vilket slags mörker som än nämns så sker det i bestämd form pluralis med prefixet «al» (alef och lam). Därmed inkluderar det alla sorters mörker. Ljuset, däremot, omnämns alltid i singularis. Detta visar oss att den rätta vägen bara är en medan det finns många vägar för avvikelser och skada. På detta sätt preciserar Koranen sitt mål: an slita av okunnighetens, bedrägeriets, förtryckets och den moraliska och sociala korruptionens kedjor. Med ett ord: att krossa alla olika sorters mörker, och leda oss mot rättvisa, godhet och ljus.