Den som är generös, givmild och långt från alla typer av girighet är god. Denne har stort förtroende för Allah(SWT), har en stor själ och är en god person. Guds Sändebud(S) har talat om dessa ädla egenskaper och sagt: ”Allah(SWT) älskar två kvaliteter, gott uppförande och generositet.” Han(S) har också sagt: ”Generositet kommer från tron.”
Sannerligen tyder generositet på ett gott hjärta, uppvisar psykologiska förtjänster och visar människans nåd och godhet. Naturligtvis är generositet då något utförs genom godhet och vänlighet, och inte i anseende att prisas eller erhålla berömmelse och andra syften som inte har något med vänlighet att göra. Historien har nämnt flera exempel på de som gav tusentals dinarer till de som besökte dem och underhöll gästerna. Hur som helst, folk fick snabbt veta att utförandet av sådana handlingar var genom kärlek och inte av generositet och vänlighet. Dessa gärningar är desamma som Mu’awiyahs givmildhet och skänkande till dem som besökte honom. Sådana handlingar var inte på grund av godhet, de var för att köpa samveten hos folket, för att kunna bevara sin styrande position.
Generositet handlar om att göra gott för något gott, och visa vänlighet mot vänlighet. Denna höga kvalitet fanns inom Imam Hassan(A) till den grad att han fick smeknamnet Karim Ahl al-Bait(A), den generösa av Profetens(S) hushåll.
Imamen(A) erhöll denna kvalitet från hans(A) rena förfäder, som var kända för sin generositet, sina goda gärningar, att hjälpa de svaga, visa vänlighet till de fattiga och bedrövade. En poet har sagt följande, med avseende på hans(A) förfader;
Amr, den högsta, smulade och doppade bröd i buljong för sitt folk, medan männen i Mecka var fattiga och magra!
När det gäller Imam Hassan(A), överskred han(A) sin förfader i avseende om generositet. Han(A) ansåg att pengar var obetydligt och inte viktigt, förutom om det ska användas för att tillgodose fattiga personer med kläder, mat och hjälpa någon att betala sin skuld.
Säkerligen var generositet bland hans(A) självgodhet och en av grunderna i hans(A) sinnesstämning. Det har berättats om Imam Hassan(A) att han aldrig har sagt ”nej” till en tiggare. Han(A) blev en gång tillfrågad: ”Varför vägrar ni inte en tiggares begäran?” [1]
Han(A) svarade: ”Sannerligen dyrkar jag Allah(SWT) och längtar efter Honom. Jag känner skam att vägra (en tiggarens begäran), medan jag ber Allah(SWT) om hjälp. Allah(SWT) har gjort mig van genom att överösa mig med Hans välsignelser, och jag har gjort Honom van med att överösa folket med Hans(SWT) välsignelser. Därför fruktar jag, om jag slutar med denna vana, så skulle Han(SWT) beröva från mig denna vana.”
Sedan började han(A) recitera:
När en tiggare kommer till mig, välkomnar jag honom eftersom vänlighet är en religiös plikt för mig.
Och Han vars förmåner är en förmån för alla generösa; de bästa av människans dagar är då Han dyrkas. [2]
Vissa poetiska stycken har tillskrivits honom(A) och har komponerats angående generositet:
Säkerligen är generositet en religiös plikt för folket inför Gud; detta reciteras i den stadiga Boken. Gud har lovat de generösa människorna Sina trädgårdar, och Han har förberett helveteselden för de snåla. Den som inte skänker generöst är inte muslim.
Imam Hassan(A) har också sagt:
”Människan har skapats genom en kraft. Några av dem är generösa, och vissa av dem är snåla. När det gäller de generösa, är de vid välbehag, och vad gäller de giriga, lider de av en lång sorg.” [Al-Manaqib, vol. 2, sid. 156.]
Källor:
[1] Al-Sha’rani, al-Tabaqat al-Kubra, vol. 1, sida. 23. Al-Qaraghuli, Jawhart al-Kalam, sida. 112.[2] Noor al-Absar.