Wahsh, slav till Jobeiri son till mut’im, låg på lur iakttagandes Hamza(RA) son till Abd al-Mutallib(A), Profetens(S) farbror som också var hans största beskyddare vars namn fick samtliga antagonister att skaka utav rädsla. Han krigade så som ett förbryllat lejon försöker allt vad det kan för sin överlevnad. Plötsligt kastades ett välriktat spjut, och det förvirrade lejonet träffades i midjan men fortsatte kriga.

Ju mer tiden gick desto mer blod förlorade han, men kämpade tappert på ända tills all energi försvann och då föll lejonet skoningslöst ner på marken.

Lejonjägaren Hamza(RA)  var död.

Kriget led mot sitt slut och muslimerna tvingades retirera då de hade, mot Profetens(S) befallning, lämnat sina poster för att samla krigsbyten och därav hamnat i underläge när fienderna återigen attackerade dem.

När Islam fortfarande var ny och de få existerade muslimerna extremt svaga och misshandlade, steg Hamza(RA) upp som ett rytande lejon vars enda syfte var att beskydda Islams Profet(S) och dess anhängarskara. När hedniska araber en gång hade samlats och misshandlat Profeten(S) och hans Sahaba(kompanjoner), som tillkännagivit den Islamiska trohetseden, anslöt sig lejonjägaren Hamza(RA), som ståtlig och mäktig hade dykt upp på sin häst, till de illa behandlade muslimerna och skällde ut hela den orättvisa folkskaran och utmanade var och en av de som hade modet att möta honom.

”Vad för rätt har ni att uppföra er som djur gentemot dessa människor?” frågade Hamza(RA) tittandes på skaran.

”Men de yttrar elakheter!” svarade de ledande bland araberna.

”Får jag fråga vad för slags elakheter ni menar?” inget svar hördes.

”Vart är elakheterna när ni inte ens tillåter dem att tala?” sade Hamza(RA) pekandes på muslimerna.

”Är ni mot Mohammads(S) levnadssätt och väg är ni mot mig, ty jag är nu en muslim!” skrek han ut till samtliga i folkskaran.

”Den som än vågade slå på min Profet(S), må du nu komma och slå mig!”

Folkskaran skingrade sig sakta och gick därifrån så att muslimerna lämnades ensamma med sin Profet(S).

”…Må jag nu fråga dig vad Islam säger?” frågade Hamza(RA) med ett leende på läpparna då han utan att veta om det, hade antagit den bästa av levnadssätt.

Badr
Några år senare utbröt det första egentliga kriget mellan muslimerna och avgudadyrkarna vid berget av Badr. Då Profetens(S) anhängarskara var betydligt mindre än antagonisternas, utmanade tre utav Islams anhängare tre utav avgudadyrkarnas anhängare.

Hamza(RA)  var en utav Islams utvalda kämpar och han mötte den stoltserade krigaren Shayba, farbror till Hind.
Shayba dödades utan bekymmer inom några få minuter, men plötsligt såg Hamza(RA) sin släkting Ubaydah(RA) son till Harith(RA) såras med ett dödligt slag av sin motståndare Utbah som var fader till Hind. Innan någon hann reagera hoppade Hamza(RA) fram till dem och högg av fiendens huvud. Hinds broder Walid hade redan slaktats av Imam Ali(A).

Muslimerna utropade ”Allah-o Akbar!”, ”Gud är större (än allt)!”. För den stora förödmjukelsen i förlusten av tre utav sina starkaste och ädlaste kämpar, utmanade andra kämpar på avgudadyrkarnas sida de två kvarlevande lejonen, Hamza(RA) och hans brorson Imam Ali(A). En efter en steg de modiga bland avgudadyrkarna fram och utmanade kämparna, men de dräpte var och en utav dem.

Till slut tvingades avgudadyrkarna att retirera med en storslagen förödmjukelse och detta skulle Hind, fru till Abo Sufyan, aldrig glömma eller förlåta. Hon var ute efter en hämnd vars beska smak skulle ge henne ett nytt namn.

Uhud
Slaget vid Uhud bröt ut och Hamza(RA) var en av muslimernas generaler. Wahsh, Jobeiris svarta slav, som var exceptionell på att kasta spjut och jaga smidiga djur, togs till Hind. Hon beordrade honom att slakta tre personer, Profeten Mohammad(S), hans farbror Hamza(RA) eller Imam Ali(A). Skulle han lyckas slakta en enda av dem skulle hon bli nöjd och han skulle belönas med beviljandet av sin frihet.

Muslimerna slogs tappert mot avgudadyrkarna och fick dem att sakta retirera ifrån slagfältet. Profeten(S) beordrade samtliga att stanna kvar vid sina positioner men deras världsliga tankar besegrade dem och de sprang okontrollerbart efter krigsbytet. Då antagonisternas ena general Khalid son till Walid märkte hur bågskyttarna hade lämnat sina positioner beordrade han sina soldater att attackera därifrån. Muslimerna lämnades i chocktillstånd och förvirrades då de hörde rop som påstod att Profeten(S) hade mördats.

Samtliga muslimer förutom ett fåtal började fly för livet. Hamza(RA) var osäker på vad som hände, då det å ena sidan hördes rop att Profeten(S) var död och majoriteten utav muslimerna flydde slagfältet, medan fienderna å andra sidan fortfarande var stora i antal och attackerade dem. Så som ett lejon utan hopp om överlevnad förvandlas till det mest skräckinjagande dess motståndare någonsin bevittnat, gick Hamza(RA) i bärsärkagång.

På bara sekunder slaktade han ofattbart många avgudadyrkare, och då slaven Wahsh såg sin chans siktade han koncentrerat mot honom och kastade sitt spjut som träffade Hamza(RA) i midjan vilket resulterade i hans död. Efter detta, begav sig Wahsh till Hamzas(RA) lik och skar upp hans mage och midja, avlägsnade hans lever och tog den till Abu Sofyans hämndlystna fru Hind. Hon skar av en bit utav levern och stoppade biten i munnen och tuggade för att sedan svälja den. Oavsett hur mycket hon än tuggade så var leverbiten för tjock för hennes strupe att kunna svälja, så hon blev tvungen att ta ut den från munnen och blev därav känd som ”Lever-ätaren Hind”.

Hind gav Wahsh sin frihet och sedan tog hon sig till Hamzas(RA) lik och skar av hans öron och andra delar utav hans kropp för att ta med sig dem till Mecka. Hon beordrade samtliga kvinnor som tillhörde Quraish att göra liknande med de resterande martyrernas kroppar. Kvinnorna skar av näsor och öron, rev upp magsäckar och avlägsnade inälvor, samlade på sig avkapade huvuden, armar och ben och andra delar och tog dem med sig.

Abu Sofyan tog sig till Hamzas(RA) lik och slog honom på munnen med sitt spjutsskaft sägandes, ”Se och lär, du din problemmakare!”

Huleis son till ’alaqmah bevittnade det som inträffade.
”Åh Bani Kinanah (Kinanas ättlingar – Profetens(S) förfader 14 generationer tillbaka i tiden)! Bevittna vad den store ledaren över Quraish gör med sin egen slaktade kusin!” ropade Huleis till de närvarande vilket fick Abu Sofyan att skämmas.

”Mitt omedvetna fel som har avslöjats bör hållas hemligt”, sade han näst intill vädjande. Under hela Uhudslaget blev upp till 70 muslimer martyrer, vilket motsvarar det antal krigsfångar bland avgudadyrkarna som muslimerna tog vid Badr slaget, med skillnaden att de inte slaktades, utan befriades efter att ha uppfyllt kravet att undervisa 10 muslimer i skriftspråket.

Hamzas(RA)  och Ja’fars förnämliga Status

Ibn Baboye(RA) återberättar från Imam Ridha(A) att Profeten(S) har sagt, ”Den mest upphöjda av mina bröder är Ali(A), och de mest upphöjda bland mina farbröder är Hamza(RA) och Abbas(RA), vilka  är desamma som min fader Abdallah(RA)”

Det har också återberättats att Profeten(S) yttrade sjuttio takbir (utrop på Guds storhet) under bön som en åkallelse för Hamza(RA).

Och i ”Qorb al-Isnad” har det återberättats av Imam Sadiq(A) att Imam Ali(A) har sagt, ”Profeten(S) har underrättat oss att han är ledarnas mästare och profeternas(A) sigill och att hans efterföljare har högst status bland samtliga av profeternas(A) efterföljare och att hans två barnbarn, Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) är de förnämligaste av samtliga profeters(A) avkommor, samt att de två förnämligaste av martyrer är hans ena farbroder Hamza(RA) och hans kusin Ja’far(RA) som svävar med Änglarna(A)”.

Ali(RA) son till Ibrahim(RA)  har återberättat att Profeten(S) sade, ”Min Gud har skapat tre anhängare med mig ur mitt Ahl al-Bait(A). Bland dessa är jag den högst uppsatta, och jag skryter inte, och med mig har Han skapat Abu Talibs(A)  två söner, Imam Ali(A) och Ja’far(RA)  och Abd al-Mutallib(A) son, Hamza(A), som är min farbror.”

Idha(RA) återberättar från Imam Baqir(A), i tafsir(tolkning) på denna vers: ”min al-mo’mineena rijalun sadqu ma ’ahdullah ’alayhim faminhum man qadhi nahbahu wa minhum man yantadhiru wa ma baddalu tabdilan” vilket betyder ”bland de troende männen, deras pakt med Gud var sanningsenlig ty en del som redan (färdats) mot Honom (genom martyrskapet) och en del som (ännu) väntar.” I denna återberättelse refererar ”en del som redan (färdats) mot Honom” till Hamza(RA) och Ja’far(RA) medan ”en del som (ännu) väntar” refererar till Imam Ali(A) son till Abu Talib(A).

Och i ”Basa’er” har det återberättats att det på Guds tron står skrivet att Hamza(RA) är Guds och Profetens(S) lejon och martyrernas Mästare.