Falska Frälsare (Pseudo-Mahdis)

På den bestämda kvällen samlades vänner hos Dr Fahimis hus. Efter de sedvanliga formaliteterna och förfrågningarna inleddes sessionen. Mr Hoshyar började tala.
Mr Hoshyar: Det finns en annan sak värt att överväga som ytterligare bevis och relaterande till ämnet om ursprunget Mahdiism. Följande rapporter handlar om de personer som påstod sig vara Imam Mahdi(AJ) i det förflutna, vars namn har bevarats i de historiska källorna. Dessa rapporter tyder på att ämnet inte bara var vida utspritt, utan även väl bestyrkt under Islams tidiga historia. För att klargöra min poäng för alla som är samlade här, kommer jag därför att nämna några av dessa så kallade pseudo-Mahdis, eller falska frälsare.

Mohammad ibn Hanafiyya ansågs vara Imam Mahdi(AJ) av vissa muslimer. Han ansågs vara vid liv och leva under en osynlig tillvaro i berget Radwa. Han skulle i framtiden bli synlig och således fylla jorden med rättvisa och jämlikhet. [Shahrastani, Milal wa nihal, vol. 1, sid. 232; Nawbakhti, Firaq al-shi’a, Najaf versionen, sid. 27]

En grupp kallad Jarudis bland Zaydi anhängarna trodde att Muhammad ibn Abd Allah ibn Hassan var Imam Mahdi(AJ), och att han befann sig i fördoldhet. De väntade på hans återkomst. [Milal, vol. 1, sid. 256; Firaq, sid. 62]

Nawusierna trodde att Imam Sadiq(A) var Imam Mahdi(AJ), och att han levde i fördoldhet. Waqifierna trodde att Imam Kadhim(A) inte hade dött och var i fördoldhet. De trodde även på att han skulle återkomma i framtiden och skulle fylla jorden med rättvisa och jämlikhet. [Milal, vol. 1, sid. 273, 278; Firaq, sid. 67, 80, 83] En grupp bland Isma’iliterna trodde att Ismail inte hade dött. Snarare hade han dödförklarats i rädslan (taqiyya) för förföljelse. Baqiriterna betraktade Imam Baqir(A) att vara vid liv och trodde att han var den utlovade Imam Mahdi(AJ). Mohammadierna trodde att Imamen(AJ), efter Imam Hadis(A)
bortgång, var hans son Mohammad. Detta trodde de trots att han dog under sin faders livstid. De trodde dessutom att han levde och att han var den utlovade Imam Mahdi(AJ). [Mohammad Karim Khurasani, Tanbihat al-jaliyya fi kashf al-asrar al-batiniyya (Najaf, 1351), sid. 40-42]

Jawaziyya trodde att den tolfte Imamen(AJ), dvs. Hujjat ibn Hassan(AJ) hade en son och att han var den utlovade Imam Mahdi(AJ). Hashimiterna påstod att Abd Allah ibn Harb Kindi var Imamen(AJ). Han var vid liv men i fördoldhet, och de förväntade sig att han skulle återkomma i framtiden. Mubarakis, bland Isma’iliterna, ansåg Mohammad son till Ismail som den levande Imamen(AJ) i fördoldhet. [Milal, vol. 1, sid. 245, 279] Yazidi fraktionen vidhöll att Yazid har stigit upp till himlen, och således kommer tillbaka i framtiden för att fylla jorden med rättvisa och jämlikhet. Isma’iliterna säger att den Imam Mahdi(AJ) som nämns i återberättelserna är densamma som Mohammad ibn Abd Allah, känd som Imam Mahdi(AJ), vilken blev kung i Egypten och Nordafrika. Till stöd för sin tro har de citerat en tradition av Profeten(S) där han sade att år 300 skulle solen stiga från väster. [Mir Khwand, Tarikh-i Rawdat al-safa, Tehran versionen, vol. 4, sid. 181]

En grupp bland Imamiterna trodde att Imam Askari(A) levde och att han var Qaim (framträdaren). Han levde i osynlig form och skulle återkomma i framtiden och fylla jorden med rättvisa och jämlikhet. En annan grupp bland dem ansåg att Imam Askari(A) hade dött men skulle komma tillbaka till livet senare och resa sig, eftersom innebörden av Qaim (framträdaren) är ”att återuppstå efter döden.” [Milal, vol. 1, sid. 284; Firaq, sid. 96, 97]

Qarmatiterna betraktar Mohammad ibn Ismail vara den utlovade Imam Mahdi(AJ). De trodde att han levde och bodde i Anatolien. Anhängarna av Abu Muslim trodde att Abu Muslim var den levande Imamen(AJ) som befann sig i fördoldhet. En grupp ansåg att Imam Askari(A) var Imam Mahdi(AJ) och att han kom till livet efter döden. Han kommer fortsätta att leva på detta sätt tills det är tid för honom att återkomma och fylla jorden med rättvisa och jämlikhet. [Firaq, sid. 47, 97]

Källa: Al-Imam al-Mahdi, The Just Leader of Humanity. Skriven av: Ayatollah Ibrahim Amini, kapitel 2, “the Pseudo-Mahdis”.