En dag kom en fader med sin son för att besöka Imam Ali(A). De blev varmt välkomnade av Imamen (A) som gjorde sitt bästa för att de skulle känna sig glada och nöjda. Imamen(A) satte sig med de och pratade med dem på ett vänskapligt sätt. Det blev tid för en måltid och mat serverades åt gästerna. När de hade ätit klart kom Qambar, Imamens tjänare, med en vattenskål för att tvätta deras händer. Imam Ali(A) tog skålen och bad fadern att sträcka sina händer så att han kunde hälla vatten åt honom. ”Hur ska det vara möjligt för mig att acceptera att min mästare betjänar mig? Det borde vara jag som betjänar dig”, sade fadern. Imam Ali(A) svarade honom: ”Din förtrogne broder är villig att betjäna dig och få Allahs(SWT) ära. Varför hindrar du mig?” Mannen tvekade, men Imamen sade till honom: ”Jag uppmanar dig, då jag är din mästare, att du ger mig den äran att få betjäna dig”.

Mannen lydde Imam Ali (A) som sedan sade till honom: ”Tvätta dina händer väl och skynda dig inte med anledningen att du inte vill anstränga mig”. När fadern hade tvättat klart sina händer, och det var sonens tur att göra det, bad Imam Ali(A) sin son Mohammad Ibn Hanafiyyah, att hålla i skålen och tvätta hans händer. Sedan sade han till sonen (gästen): ”Jag tvättade din faders händer och min son tvättade dina. Om din pappa inte hade varit med dig här idag, skulle jag personligen ha tvättat dina händer. Men Allah(SWT) tycker om att, när fader och son finns på samma ställe, att fadern får ett privilegium och en viss prioritering”.