Ska berätta en personlig händelse som gav mig en fundering. Igår fick jag ett sms från en kollega som jag tidigare hade kommit i diskussioner med gällande religion och tro.
Smset löd såhär:
”Islams 5 pelare om hur man ska leva låter ju väldigt fint och bra. Men vad menas med att leva efter den 6:e pelaren? Hoppas du inte tar illa upp för att jag ställer denna fråga men det är så att jag inte riktigt litar på påstående från vissa personer. Men eftersom jag vet att du har stor kunskap inom koranen så frågar jag dig istället.”
Jag förstod att kollegan säkert kommit i diskussion med en annan person och behövde på något sätt få bekräftelse och svar på vissa frågor som dök upp i hans huvud, så därför vänder sig till mig.
Det handlar egentligen inte om kollegans fråga eller att jag ska besvara frågan. Det gav mig en annan fundering och reflektion. Jag insåg vilken roll jag egentligen spelar i detta samhälle utan att jag själv är medveten om det. Kollegan ansåg att jag var ”väldigt kunnig inom koranen”, något som jag själv tycker att jag brister stort i. Men det måste ha funnits något jag gjort, eller jag måste inneha några egenskaper som lyckats vinna min kollegas förtroende och tillit. Detta trots att vi inte delar samma trosuppfattningar.
Jag insåg att jag inte enbart fanns här bara för att finnas. Det finns någon mening med min närvaro här i Sverige. Jag har ett uppdrag att fullfölja.
Jag insåg att jag är övervakad. Varje steg jag tar, varje ord jag yttrar och varje handling jag gör indikerar vilken religion jag följer och vilka förebilder jag har.
I denna stund kunde jag känna hur känslorna stormade. Tänk att Gud har skapat mig och valt mig för ett uppdrag. Tänk att min skapare och älskade Gud gett mig ett ansvar. Känslorna flödade över och tårarna började rinna.
”Å min älskade Herre och Skapare. Det ger en lyckorus att få känna din närhet. Att veta att du har utsett mig till att bli ett föredöme och möjlig vägledare till vissa av dina skapelser. Sannerligen är det ett tungt ansvar, men trots den svåra prövningen kan jag känna en sötma eftersom det är något DU valt åt mig och något DU vill att jag efterlever.”
Syskon, var och en av oss har ett uppdrag, från Gud, i detta liv. Sök och finn ditt och när du väl hittat det, kommer du se och känna på Guds kärlek och närhet i varje steg och andetag du tar.