I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn
Från: Mohammad, Guds Budbärare.
Till: Najashi al-As’ham, Kejsaren av Habashah (Etopien)
Du är i fred med oss! Nu kommer jag glorifiera Herren för dig: Den ägande och mäktiga Herren, som är ren från varje defekt eller fel; Herren som räddar varje person från faror med Hans nåd; den som styr över alla skapelser och övermäktig dem.
Jag vittnar om att Jesus, Marias son, är Herrens ande och ord, som Han placerade i den rena Marias livmoder och hon avlade honom.
Nu kallar jag dig till den enda Herren, till Hans lydnad, till att lyda mig som Hans sändebud och till att tro på vad som har uppenbarats för mig.
(En del av Profeten Mohammads(S) brev till Najashi, Kejsaren av Habashah(1))
Kanske var en av Profeten Mohammads(S) största karaktiristiska drag, som avslöjade det andliga ljuset i hans personlighet under de mörka perioder i ignoransen era, var hängivenhet till att kalla människor till Islam genom dialog och kulturella interaktioner i en lugn och vänskaplig miljö medan det baseras på logik och resongemang. Faktum är att detta kan bevisa att han var på ett gudomligt uppdrag då flertalet personer har accepterat kallelsen till Islam genom detta sätt genom historien.
Profetens(S) traditioner skildrar en klar överblick över denna fråga. I hans debatter med judarna då judarna besegrades och bad om tid för reflektion så svarade han med att säga: ”Jag kommer att ge er den möjligheten men ni bör reducera era fördomar och expandera er rättvisa så att Allah vägleder er” (2).
Dessutom i breven som han skickade till judarna och de kristna medan han hänvisade till Moses, Imrans son och Jesus, Marias son, som Allahs Sändebud, så introducerade Profeten Mohammad(S) sig själv som Allahs Sändebud vars namn hade nämnts i Torah och Evangelierna; och uppmanade de till Islam genom att recitera den 64:e versen i det tredje kapitlet i den heliga Koranen: ”Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida…”
Profeten Mohammads(S) traditioner är fyllda med bevis för hans konstruktiva och passionerade karaktär när det gäller uppförandet mot människor.
Som ett exempel kan nämnas då Muslimerna tog över Mecka utan några strider så utfärdade Profeten Mohammad(S) en oväntad general amnesti för polyteisternas överhuvuden och de otrogna i Mecka; dock undantogs några av dem på grund av deras grymma handlingar.
När Sawfan informerades om denna order så flydde han till Jeddah. Umair Ibn Wahab som var kusin med Sawfan medlade för honom hos Profeten Mohammad(S) för att förlåta honom och till slut gjorde Profeten(S) så.
När nyheten nådde Safwan så trodde han inte på det och bad om ett tecken från Profeten(S) för att bli säker. Profeten Mohammad(S) skickade sin turban och tröja till honom som ett tecken för att han skulle bli säker på hans förlåtelse.
När Sawfan återvände till Profeten(S) och träffade honom sade han: ”Ge mig två månader så att jag kan studera Islam”.
Profeten Mohammad(S) svarade: ”Jag ger dig fyra månader för att undersöka Islam och bli en Muslim!”
Sedan sade Sawfan: ”En person med en sådan god moral och storsinthet kan inte vara något annat än en Profet. Jag vittnar om att det inte finns någon annan gud än Allah och att Mohammad är Hans Sändebud” och med det blev han muslim (3).
Sannerligen har Islams stora Profet med sådan stort uppförande annonserat för alla människor att ”Mitt uppdrag är inte att styra över människorna eller förgöra dem; snarare har jag utsetts för att styra över deras hjärtan, utbilda dem och höja deras rang” (4).
(Ovan är ett urval tagen från ”“Muhammad (PBUH&HP), the Mystery of Creation”, av Seyyed Jawad Hashimi)
(1). Tarikh Tabari, s. 1569; al-Sirah al-Halabyiah, vol 3, s. 344 – texten återberättas med vissa skillnader i följande källor: Bihar al-Anwar, vol 18, s. 418 och vol 20, s. 391; Qasas al-Anbiyah av Rawandi, s. 324.
(2). Ihtijaj, vol 1, s. 23; (I denna debatt utmanade Profeten Mohammad(S) grupper från de arabiska judarna, kristna, existentialister, polyteister och otrogna då han besvarade på frågor från alla fem grupper).
(3). al-Maghaazi, vol 2, s. 853; Sirah Ibn Hisham, vol 4, s. 60 – Denna incident har också återberättats i Man La Yahduruhu al-Faqih av Sheikh Saduq och som översatts av Ali Akbar Ghaffari, vol 4, s. 414.
(4). Normalt har Profeten Mohammads(S) vackra resongemang i hans moderata debatter och kulturella interaktioner med icke Muslimer varit användbart i fall där den andra sidan håller sig inom gränserna för sådana former av dialog. I alla fall så vittnar historien om att Islam har försvarat sin ära och existens när den har behövt stå emot attacker.