Imamens(A) ögonsten

Imam Hosseins(A)lilla dotter, Sakina, hade kramat sin pappas ben hårt under talet och drog nu i hans mantel. Hon hade knappt nått sex år, och med sina mörka, runda, oskyldiga ögon mötte hon sin faders djupa blick när han böjde sig ner. ”Vad är det min ögonsten”, frågade Imam Hossein(A). Sakina log belåtet över sin faders varma tillgivenhet och viskade i hans öra, ”Får jag rida med dig pappa?”. Imam Hossein(A) log brett, kramade och kysste sin älskade lilla dotter och viskade tillbaka, ”Du är månen och jag är natten, hur kan vi möjligen skiljas åt min vän? Du är strålarna som skiner från min sol och värmer varje plats och person. Givetvis får du rida med mig. Det vore Zuljenahs nöje att bära dig, och mitt att hålla dig. Kom min vän, färden har börjat!”