Resans början

Solens heta strålar ristade in en ny dag i historiens värld och vinden susade genom hans mörka, vackra hår. Med ett leende på läpparna, som satte ljuset i skuggan, mindes han sin barndoms tid. Hur han hade klamrat fast sig i sin moders famn och inte vågat öppna ögonen för denna grymma värld förrän Profeten hade omfamnat honom. Han fick beskåda det vackraste som hade skapats och sens dess hade kärleken mellan honom och Profeten vuxit sig starkare än havet och dess vågor. När Profetens djupa ögon fick se all sin kärlek, hopp och tro i detta lilla barns hjärta fick han uppenbarelsen att ge honom namnet Hossein – den Vackre.

Plötsligt syntes stjärnglittrande tårar rinna ner för Imam Hosseins(A)lena kind när han stod där vid Meckas gräns, redo för avmarsch mot sitt öde. Hans mjuka, lockiga skägg var snart dränkt i en oas av rena tårar som minnena från hans inre fällde. En blixt av insikt dundrade genom djupet av hans hjärta och först nu förstod han varför hans älskade farfar, Profeten, hade kysst honom så ofta på hans skinande panna och sedan drunknat i ett hav av tårar.

Imam Hossein(A) vände sig om och såg en armé på tusen män väntande att vandra med honom in till döden om det så krävdes. Med ett himmelskt leende som sken igenom de kristallklara tårarna som omfamnade hans vackra ansikte fyllde han vartenda hjärta i staden med ett mod och hopp som fick bergen att rämna. Med en stark men mjuk röst, som smekte vartenda åskådares själ, sade han sakta sedan,

”Min broders brott var att han försvarade de förtryckta och stod upp för sanningens rättvisa, och för detta fick han smaka dödens gift. Nu har den tyrannens son, Yazid son till Mu’awiyah, kapat tronen och bestämt att utplåna den sköna frihet som Islam betyder. Han vill fördärva dess rättvisa som inte tillåter det omänskliga styre han för, och hämnas sin släkt för alla de mord och brott de blev bestraffade för. Yazid vill utplåna Islams ljus och han tror detta kan uppnås genom min död. Men han inser inte att döden är söt för en troende! Sant liv är genom kärleken och kan inte uppnås såvida du inte ger ditt liv. Döden är att vara en slav för sina begär, långt borta från varje moral och dygd. Islam är inte bunden till tid, plats eller kropp och han måste inse att för en from person innebär det döden att ge sig för och acceptera den orättvisa och förtryck som han har svept in Profetens land i.
Yazid vill ta mitt liv, men först då kommer jag nå det Eviga! Jag ber er alla att vända om, för vad som väntar är bortom död och smärta, skrik och tårar. Horisonten kommer färgas av oskyldigt blod, träden kommer att klyvas av förtryckets svärd och floderna kommer torka ut av den törstiga orättvisa som kommer att förekomma.
Ni vandrar martyrens stig, ändra den nu om ni vill, för jag ska till en destination utan återvändo.”

När kvinnorna kände styrkan av de modiga orden som omslöt alla med Imam Hosseins(A)hängivna hjärta, brast de i tårar. Några lämnade karavanen av rädsla för vad som väntade och andra hade blivit mutade. Men hans familj, Profetens(S) familj, som hade offrat sina liv många gånger förr för rättvisans överlevnad kom allt närmare Imam Hossein(A) och var redo att ge sina liv under kommandot av deras ledare. Abbas – ”Guds Lejon” som han kallades för sin tapperhet, Imam Hosseins(A)broder, reste sig upp och grät ut,

”O Imam Hossein(A)! Vad är livet om vi inte är vid din sida? Hur kan vi njuta utan kärleken av din närhet? Hur kan vi leva när du dog för vår skull? Må min kropp styckas och återupplivas 70 gånger så jag kan kämpa för din sak. Att möta döden hand i hand med dig är att smaka frälsningens söta frukt! Vi är redo, ta oss till vårt öde, O min mästare!”

De hundratals som hade beslutat att följa med och kämpa mot en legion på hundratusentals män, reste sig upp, fyllda med extatiskt hopp och gjorde sig redo för avmarsch mot sanningens stund.