Bilals(RA) far hette Rab’a. Han var en slav från Abessinien, som hade förts till Mecka. Han tillhörde en man, som hette Khalaf. Bilals mor hette Hamama. Hon hade tillfångatagits, när Allah(SWT) skickade fåglarna för att tillintetgöra Abrahas arme, som hade kommit för att förstöra Ka’ba. Rab’a och Hamama gifte sig och fick tre barn, en dotter och två söner och Bilal var en av dem. Efter Khalafs död blev hans son, Umayya, Bilals(RA) ägare. Umayya var en oförsonlig fiende till Profeten(S). När Bilal(RA) hörde talas om Profeten(S) och hans budskap, blev han genast muslim men höll det hemligt från sin herre. När Umayya förstod att Bilal(RA) var muslim, blev han ursinnig. Han slog och misshandlade honom och Bilal pryglades och tvingades ligga på het sand med tunga stenar på bröstet.
Bilal fortsatte att säga: ”Ahadun Ahad” (Bara En Gud, Bara En). Umayya tog glödheta järnstänger och skapade brännmärken på Bilals ben men även det rubbade inte Bilals(RA) övertygelse. Han var en av dem följeslagare till Profeten(S) som fick utstå mest lidande. Dagarna gick och Bilal(RA) utsattes för allt mer misshandel och hans tillstånd blev allt mer allvarligt. Profeten(S) sade till Abu Bakr att köpa honom från Umayya och frige honom, och då blev Bilal(RA) fri.
När Gabriel(A) kom till Profeten(S) med ordalydelsen till azan, bad Profeten(S) att Imam Ali(A) skulle lära Bilal(RA) att läsa den. Förut hade Bilal(RA) bara ropat ut till folket: ”As-salatul jama’a” för att säga att de skulle komma och be. Bilal(RA) hade vacker röst och han blev den förste muadhin (böneutroparen) i Islam. Det fanns några avundsjuka och högmodiga människor, som ogillade att Bilal(RA) var muadhin. De klagade hos Profeten(S) och kom med olika invändningar som att Bilal(RA) inte kunde uttala sj-ljudet utan sade s i stället. Profeten(S) sade att Allah(SWT) hade godkänt Bilals(RA) ”S” i stället för ”SH”. Bilal(RA) deltog i Profetens utvandring (hijrah) från Mecka till Medina, men kände alltid hemlängtan till staden Mecka. Han deltog också i alla krig för Islam.
Hans forne herre Umayya dödades i slaget vid Badr. När muslimerna hade återvänt till Mecka klättrade Bilal(RA) upp på Ka’ba och ropade ut azan (böneutropet). Efter Profetens(S) död slutade Bilal(RA) att ropa ut azan. Han protesterade mot orättvisorna mot Imam Ali(A).
En gång bad Fatima Zahra(A) honom att ropa ut azan. Han gjorde det, men när han uttalade orden ”Ash hadu anna Mohammad ar Rasulullah”, svimmade hon och Bilal(RA) slutade att ropa ut azan.
Han beslöt sig att lämna Medina och bege sig till Damaskus. Han orkade inte längre se alla orättvisor som begicks. Han återvände nio år senare för ziyarah (vördnadshälsningar som reciteras) till Profetens grav. Medinaborna ville höra honom ropa ut azan men han vägrade ända tills Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) bad honom. Det skedde en tidig morgon och gatorna fylldes av gråtande människor, som mindes Profetens(S) tid.
Senare återvände han till Sham (Damaskus ) där han senare dog där.