Den utmärkta förberedelsen, som var förberedd för dottersonen av den heliga Profeten(S) hjälpte hans andliga enhet att sublimeras. Hans närhet till Allah(SWT), och hans hängivenhet till Honom(SWT) var en källa av vördnad och respekt.
Följande är några berättelser som sprider ljus över denna sida av hans karaktär:
Imam Sadiq(A) sade:
”Imam Hassan Ibn Ali(A) var säkerligen den mest hängivna tillbedjaren, asketisk och välförtjänt man bland folket av hans tid.”
I Rawdhat al-Waideen (Predikarens Fruktträdgård) omnämndes att varje gång ”Imam Hassan(A) skulle göra sin tvagning, skakade han, och hans ansikte bleknade. Han tillfrågades om orsaken bakom detta, och han svarade: ”Det är endast naturligt att den som står i närvaron av Herren [av tron] skiftar färg askgrå, och darrar… ”
Det är också återberättat att Imam Sadiq(A) har sagt:
”Imam Hassan Ibn Ali(A) hade säkerligen åkt till Hajj (pilgrimsfärd till Mecka) tjugofem gånger till fots. Han delade sina ägodelar för Allah(SWT) två gånger… eller tre gånger.”
Ali Ibn Jadh’an, och Abu Na’im återberättade i Hulyat al-Awaliya (Helgon Ornaments) och Tabaqat Ibn Sa’d (Ibn Sa’ds Kastväsen), att Imam Hassan(A) hade givit alla sina pengar till det behövande två gånger, sökandes efter Allah(SWT) tillfredsställelse, och hade givit hälften av sina pengar till dem behövande tre gånger. När han närmade sig moskéns dörr, brukade han säga: ”O Herre! Din gäst är vid Din port. O den Generöse! Överträdaren har kommit till Dig. Förlåt mig mina oangenäma gärningar med Din Generositet. O Generöse!”
När han mindes döden, grät han. När han tänkte på graven, grät han. När han tänkte på uppståndelse och Domens dag, andades han så djupt och smärtsamt att han svimmade på grund av det.
Då han reciterade Koranen och kom till en vers som tilltalar det trogna som uttrycker: ” O ni som har tro…, ” sade han: ”Här är jag, min Herre, här är jag…”